jag tappade bort den på vägen...

Tänk vad fräckt de vore om man var en av alla storbloggare, tänk så mycke prover och gratisgrejer man kunde få hemskickade (Im a sucker for gratisprover) eller man behövde inte ens vara en av de största utan en av de som har lagom många läsare runt om i landet, en blogg som inte bara läses av nära och kära med andra ord...nu är det ju inte så att mina ambitioner som bloggare ligger där men ändå, ganska fräckt!

Mina ambitioner med denna bloggen sträcker mig faktiskt inte längre än vad min egen näsa räcker, jag skriver nämligen bara för mig själv. Kanske lite en en terapi eller som en träning i att skriva. Som ett tidsfördriv...ett jättebra tidsfördriv faktiskt!

Jag önskar jag kunde säga att skriva är ett intresse jag har, jag önskar jag sysslade med att skriva noveller ibland bara för att jag gillade det så mycket, för jag tycker faktiskt om det. Jag gillar att skriva men jag gör det aldrig. Jag har tappat all min fantasi och all min kreativitet och därav intresset för att skriva, måla, fota, skapa. Därför kan jag inte längre säga att det är ett intresse jag har. Det tycker jag är tråkigt.

Idag startade en ny kurs, den handlar om folkhälsa. Kan bli intressant, jag känner mej ambitiös (härlig känsla, påminner lite om sånnadär kreativa stunder som man fick ibland, förr).

Nej, jag måste nog hitta ett projekt och hitta min kreativitet och fantasi i. Det hör jag ju själv...Sätt igång elin, du har tid nu!