lösa tankar

Jag funderar ibland på hur man ska ta livet.

Det finns dom som lever varje dag precis som den kommer, utan någon tanke på framtiden. Det finns dom med drömmar och planer, men som ändå tycker sig vara ganska fria att göra vad dom vill.
Åt andra hållet finns det dom som har en dröm ett mål och en plan som till varje pris ska uppfyllas och där inget får lov att komma emellan.

Om alla människor skulle leva varje dag som den kom, tror jag inte vårt samhälle skulle fungera. Om vi å andra sidan planerade allt i minsta detalj och inte lät oss misslyckas, skulle vi aldrig ta oss vidare. En medelväg låter ju som det skulle ´vara det "ultimata", men fundera då över hur du skulle leva om du bara hade någon månad kvar att leva?
Tror de flesta då känner att de vill släppa på många spärrar och försöka njuta fullt ut av den tiden som är kvar.
Men tänk såhär då, ingen människa på jorden kan vara säker på att hon lever i en månad till.

Jag tror jag ligger någonstans i mellan, men kan inte kalla mig impulsiv. Det finns en tanke bakom vad jag gör med mitt liv, och vilka val jag gör, även om jag på vissa fronter ser mig själv misslyckas gång på gång. Fast jag tycker det är okej att misslyckas, tror det leder till nya vägar, vill tro att det som händer händer av en anledning. Så åter igen, att aldrig våga nya tankar och händelser påverka ens liv måste ju leda till att man aldrig kommer på nya saker.
Och kanske aldrig kan ha riktigt kul.

För att sumera. Jag har inte kommit någonstans med detta utlägget, det speglar bra mitt liv just nu. Ett steg framåt och ett steg bakåt, de kommer man inte någonstans på.

Alltså, ingen slutsats. Det är tur jag inte utger mig för att vara krönikör.