och jag gillar inte ens liseberg

Hur kan det gå så?
Upp och ner
Och varför glömmer man alltid av det när man är där uppe?

Det undrar jag. Och så undrar jag hur man gör? Hur man gör för att vara en av dom som inte fastat på nån berg och dalbana. Jag gillar ju inte ens berg och dalbanor! (varför hoppar jag jämt på då så glatt kan man undra).

Jag mår inte bra idag, nix, detta är en typiskt dålig dag.
Och värst: Jag vet inte varför.

Jag undrar, hur gör man för att ta reda på det?
Självransakan?
Kan man ha hemligheter för sig själv? Isånna fall har jag nog det. Ofta känns det så i efterhand, när man står med facit i hand att man faktiskt egentligen visste allt redan. Eller är det för att det mesta känns som en repris?

This is deep. För att vara offentligt. Jag är annars mest djup för mig själv. Så mycket man inte vågar säga inför andra. Inte för att jag har något att skämmas över men allt låter så patetiskt när det sägs högt.

Detta är verkligen en sådan typisk dag, jag tror att om jag kunde undvika sådana här dagar, så skulle jag inte vara ledsen. Men jag tror också att man behöver vara ledsen. Folk som inte är ledsna brukar säga det åtminstånde (ledsna menat, de som tvingar sig att tänka på det som gör dem ledsna)

Detta är på gränsen. För vad jag borde skriva. Men eftersom ingen läser så vad spelar det för roll. Och alla har ju sådana här dagar. Det säger man åtminstånde. Jag tror jag kan tro på det, för det är verkligen inte mer synd om mig än om någon annan och det måste betyda att om jag inte är väldigt känslig så finns det fler folk, ganska många till och med, som ibland känner att dom undrar, varför det blir såhär, igen och Hur man gör för att inte ramla ner jämt.

erase and rewind.

Ill be back.


Don't speak, I know what you're thinking