Man slutar aldrig att förvånas, över hur varje dag, varje gång, bara är en repris. Det är mitt fel. Jag som måste ändra mig om jag ska komma ur detta. men kommer jag göra det någon gång? jag bara lever på, vill de ska vara enkelt, rulla på, som i filmerna
varför kan det inte vara som på film?
Så imorgon är det söndag, not my favorite day, speciellt inte danföretentasöndagar.
Jag är iaf inte självisk, kunde varit det. Jag hade mått bättre av det. Nu sitter jag själv istället, sa ju att de inte skulle bli nått bra blogginlägg.
Vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära
Vad jag bryr mig om nu är att du håller om mig
även om jag vet att jag måste glömma dej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar